– Jesus är försonaren
Fakta
Genre: Snarare förmaningar eller predikotext än brev även om boken avslutas som ett brev.
Författare: Okänd. Det vi vet om författaren är dock att han kunde grekiskan väl och var en skicklig lärare. Han verkar kunna gamla testamentet utantill, men använder sig av den grekiska översättningen Septuaginta i sina hänvisningar. Den kristna tron är dessutom väl genomtänkt i förhållanden till judendomen. Författaren kände även Timotheus.
Tid: Osäkert, men troligtvis innan 70-talet då templet i Jerusalem föll. Mycket i brevet hänvisas till offerriter och författaren borde gjort en poäng av detta om templet föll. Men det finns inga belägg för att det faktiskt är så.
Nycklar
Offer och riter: I judendomen fanns/finns mycket riter och offerritualer som judarna skulle/ska följa. Författaren försöker få mottagarna att förstå att offret redan är gjort en gång för alla.
Till Hebréerna: i de äldsta handskrifterna saknas mottagare men tidigt kom ”Hebréerna” som mottagare till. Vilka dessa var är dock okänt men troligtvis rör det sig om en grupp intellektuella judekristna, eventuellt andra generationens kristna som börjat tveka kring kristendomen. Texten har en själavårdande och uppmanande karaktär för att hjälpa mottagarna att hålla kvar vid sin tro. Trots att såväl författare som adressaten är okända för oss så är brevets budskap viktigt än idag för kristna världen över. Med ett fokus på Jesus som den enda försonaren och som uppmanar oss att inte tappa det vi en gång fått och med en uppmuntran att hålla ut.
Septuaginta: Författaren använder sig gärna av citat i gamla testamentet. Dock använder han sig av den grekiska översättningen vilket gör att det ibland skiljer sig en hel del mellan de svenska översättningarna i Hebreerbrevet och i Gamla Testamentet.
Jesus är grunden för allt liv. Ett tydligt fokus mitt bland alla judiska riter.
Av: Malin Söderstjerna, präst EFS Sundsvall