– ordets görare
Ladda ner hela veckans bibelläsning här (pdf).
Fakta
Författare: Med stor sannolikhet är det Jesus bror Jakob som är brevets författare. Han blev en lärjunge först efter att ha mött den uppståndne Jesus och kom att bli en av de viktigaste ledarna i den första församlingen.
Tid: Då Jakob dog som martyr på 60-talet är brevet rimligtvis skrivet innan dess. Exakt när är svårt att avgöra då brevets innehåll inte skvallrar om någon specifik tidsperiod.
Bakgrund: Brevet är ett så kallat allmänt brev, inte skrivet till någon särskild församling, utan för att skickas runt till flera. Innehållet har liknats vid en nytestamentlig Ordspråksboken. Brevet har flera likheter med Jesus bergspredikan, bland annat i upplägget, där flera av varandra till synes oberoende ämnen tas upp. Ett genomgående tema får ända sägas vara att tron behöver bli synlig och bära frukt i våra liv.
Nycklar
Tro och gärningar – Jakob lägger stor vikt vid att tron kommer till uttryck i gärningar. Bland annat detta gjorde att Martin Luther hade svårt för Jakobs brev och placerade det lågt i rang. Jakobs tal om tro, gärningar och rättfärdighet behöver inte stå i motsats till Paulus undervisning om detsamma, utan istället tillsammans få tala om tron som rymmer nåden och efterföljelsen. Jakob varnar för den tomma tron som inte bär frukt, som gör att vi varken blir vaksamma, kärleksfulla eller trovärdiga. När vi blir Ordets görare, utöver dess hörare, leds vi gång på gång tillbaka till Jesus i omvändelse.
Tungans kraft – Flera gånger i det ganska korta brevet tar Jakob upp vårt tals konsekvenser. Tungan beskrivs något som trots sin litenhet har enorm kraft. Talet, liksom våra gärningar, vittnar om vad som finns inom oss, vilket också Jesus tar upp flertalet gånger (bland annat Matt 12:34ff). Med vår mun kan vi prisa Gud, eller förbanna en medmänniska. Vilket vi väljer vittnar om vårt hjärtas vilja. Så blir också Jakobs ord om vårt tal en biktspegel att gång på gång rannsaka sig inför.
Kungsbudet – Det största budet i lagen, som Jakob benämner Kungsbudet, att älska sin nästa som sig själv, blir ytterligare en källa till rannsakan och omvändelse. Detta tar sig uttryck i barmhärtighet, i bemötandet av människor, särskilt fattiga. Rika varnas särskilt för att sko sig på sin nästa och för tendensen att rikedomen försvårar att vara barmhärtig.
Av: Carl Skarin, präst i EFS-kyrkan Ängelholm