Fakta
Författare och tid: Kung Salomo står med i titeln och han är författare/sammanställare till de två längsta samlingarna i boken (10:1-22:16 och kapitel 25–29) men det är oklart hur stor del han hade i helheten. Innehållet går tillbaka till tiden för Israels första kungar, med början runt 1000-talet före Kristus, fast utgivningen pågick under flera århundraden.
Bakgrund: Ordspråksboken är en samling av visa ordspråk. Inte bara en antologi utan även en orientalisk textbok, avsedd för undervisningen av unga män i hur de ska leva vist och riktigt. Boken fastslår vad som är rätt och fel. Visheten i boken är grundad på vördnad för Gud och lydnad för hans lagar.
Nycklar
Målgruppen: syftet med boken är att undervisa unga män i hur de skall leva vist och riktigt, men talar även till var och en av oss då ingen av oss någonsin kan bli för gammal eller för vis för att lära.
Gudsfruktan: Utgångspunkten i boken är att all sann mänsklig vishet grundar sig i gudsfruktan. ”Gudsfruktan är kunskapens begynnelse” läser vi i inledningen av boken (1:7). Det är en återkommande fras och beskriver en helhjärtad fruktan och respekt för Gud. Kärleken till Gud gör att vi vill leva efter hans vilja och ta avstånd från det onda (3:7).
Samlingarna: Ordspråksboken består av åtta huvudavdelningar:
- 1–9 Första samlingen Detta är en allmän inledning som ger en bild av vad vishet och dårskap är och läsaren uppmanas att välja visheten.
- 10:1–31:9 består av sex ordspråkssamlingar i form av instruktioner – en praktisk handledning – i hur man agerar i olika situationer i livet.
- 10–22:16 Salomos ordspråk: Här får ordspråken sin kraft i kontrasterna, den andra hälften av varje uttalande är en antites till den första. De visar hur visheten och dårskapen påverkar det praktiska livet.
- 22:17–24:34 Tredje samlingen plus tillägg: Här är två samlingar vars material troligtvis kommer från olika håll. Exempelvis kan man i 22:17–23:14 dra nära paralleller med Amenemopes vishetslära från Egypten. Salomo hade nära förbindelser med Egypten genom sitt äktenskap med Faraos dotter och kan på det sättet fått kunskap i denna.
- 25–29 Salomos andra samling sammanställt av Hiskia: Under kung Hiskias regenttid, 727–698 f Kr., återvände Israel till de gamla bortglömda mönstren för gudstjänst. Han restaurerade templet och återupptog offren och återinsatte tempelmusiken efter de riktlinjer som kung David utstakat. Troligtvis gjorde detta även att han ville samla kung Salomos klassiska vishet. Ordspråken här är uppbyggda mer på jämförelse än på kontrast.
- 30 Agurs ord: Agur är en icke-israelit, troligen härstammade han från Ismael. Han är en man vars iakttagelse av livet och naturen har gjort honom ödmjuk.
- 31:1–9 Kung Lemuels ord: Även kung Lemuel var en icke-israelit som utlägger sin mors undervisning.
- 31:10–31 Ett alfabetiskt poem om den perfekta hustrun: Ordspråksboken ger en märklig bild av kvinnans makt, på gott och ont. Men boken avslutas med denna fina dikt om den ideala hustrun. Hon är ansvarsfull, flitig och fullkomligt pålitligt. Det är inte bara så att familjen är beroende av hennes omsorg och omtanke när det gäller ytliga saker, de har henne att tacka för sitt välbefinnande på ett mycket djupare plan. Och omsorgen sträcker sig även utanför hemmet, ut i samhället. All denna vishet och omsorg bottnar i samma gudsfruktan där all vishet har sina rötter.
Av: Sofie Siverman, projektledare för insamling, EFS kansli.