– fortsättningen som följde.
Ladda ner hela veckans bibelläsning här (pdf).
Fakta
Författare: Lukas, som även har skrivit Lukasevangeliet. Apostlagärningarna kan ses som del två av ett dubbelverk.
Tid: Troligtvis skrivet runt år 80 och behandlar sannolikt åren 30–62 efter Kristus.
Bakgrund: Lukas inleder Apostlagärningarna med att låta oss förstå att han har skrivit båda sina böcker till Theofilos. Evangeliet som berättar om Jesu liv och Apostlagärningarna som är fortsättningen till den berättelsen. I kronologisk ordning berättas om de första kristnas arbete med att ”göra alla folk till lärjungar”.
Nycklar
Fyra bibelställen i Apostlagärningarna är nycklar för att förstå innehållet.
- Det första är Jesu ord till lärjungarna om att de inte ska lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern har lovat dem (Apg 1:4).
- Denna gåva var Den Heliga Ande som utgöts över lärjungarna på pingstdagen och är vårt andra bibelord (Apg 2:2–4). Konsekvenserna av Den Heliga Ande var dels att de prisade Gud i nya tungomål men också att de fick en ny frimodighet att förkunna evangeliet.
- Det tredje bibelordet är illustrativt för hur Gud handlar i Apostlagärningarna: ”Medan de en gång höll gudstjänst och fastade sa den heliga anden till dem: Avdela Barnabas och Saul för den uppgift som jag har kallat dem till” (Apg 13:2). Denna händelse kommer från församlingen i Antiokia, men liknande ledning av Den Heliga Anden finns genom hela boken och visar både på de kristnas beroende och ledning och på Gud som aktivt handlar och planerar missionsarbetet.
- Det fjärde bibelstället är mötet i Jerusalem där man samtalar om huruvida spridningen av evangeliet till hedningarna och vad för judiska regler som de nykristna hedningarna ska hålla (Apg 15:1–21). Genom detta möte blir det självklart att de nya hednaförsamlingarna är en naturlig del av den (ännu så länge ganska begränsade) världsvida kyrkan.
Av: Martin Alexandersson, utvecklingskonsulent på EFS riks.