Ladda ner hela veckans bibelläsning här (pdf).
Fakta
Författare: Okänd
Tid: Följer på Samuelsböckerna och 1 Kungaboken och beskriver tiden 850 f.Kr till 561 f.Kr.
Bakgrund: Boken tar sin början i slutet av Elias verksamhet, när profetmanteln ska lämnas över till Elisa och slutar i och med den babyloniska fångenskapen. Boken kan sägas vara en förklarande skrift kring varför denna fångenskap kommer till stånd. Kung efter kung beskrivs och alla utom några få gör det som är ont i Herrens ögon. De dyrkar främmande gudar och följer inte Torah. Vi läser i 24:20 – I sin vrede mot Jerusalem och Juda stötte Herren dem till sist ifrån sig. Boken vill visa på att det inte är Guds svek eller otrohet som gör att folket förs bort från sitt land, utan att folket väljer att vända sig bort från Gud och att det har konsekvenser. Under denna tid kommer många profeter att vara verksamma och profetböckerna är de flesta från denna tid.
Nyckelord
Gudsman och profet: Ordet profet i våra biblar kan betyda flera olika saker. Själva ordet profet kommer från grekiskans profetes som betyder förkunnare, förutsägare, någon som talar för någon annan. Hebreiskan har istället ordet navi, som kan kopplas till att ropa, att förkunna, och även detta ord kan betyda att man talar för någon annan, Aron blir till exempel Mosenavi. I Gamla testamentet kallas profeterna även ”den som ser”. Det finns ett särskilt begrepp som dock används mycket exklusivt i profetsammanhang: Ish Elohim – Guds man. Elisha är den som får den titeln oftast. Den verkar vara kopplad till kraftgärningar, sådan utför Elisa en hel del Det är dock viktigt att också veta vad profeterna inte var… till skillnad från andra kulturers profeter. De befattade sig inte med spådom, trollkonster, spiritism eller diviniation. Profeternas funktion var heller aldrig till för att upprätthålla kulten eller hovet utan snarare att granska, vilket också är en skillnad mot kringliggande kulturer. De har ingen annan arbetsgivare än Gud.
Kananeeiska gudar: Avfallet är stort i denna bok. Avfallet till de kananeeiska gudarna och den kult som omgav dem, som inbegrep offer (i vissa fall även av barn) och tempelprostitution. Baal: Baal är ett hebreiskt ord som betyder Herre och som kom att bli en beteckning på flera olika gudar. Baalsgudar. När det står om Baal som egennamn i vår bibeltext är det oftast den kananeeiske guden Hadad som menas. Han var en åsk- och fruktbarhetsgud som likt de gamla nordiska gudarna är som en vanlig människa men med kraft och makt. Han sover, han äter, han gifter sig och skaffar barn. Astarte och Asera – är båda fruktbarhetsgudinnor gifta med höggudarna Baal och El. En viktig skillnad mot Jahve är att gudarna/gudinnorna är nyckfulla och inte har något egentligt intresse av människornas liv. De dyrkas för sin makt, och för att få hjälp. Aldrig för sin godhet, trofasthet eller av kärlek.
Av: Hanna Lundqvist, utvecklingskonsulent EFS och Salts bibelår