Läs kapitel 10.
Daniel är djupt engagerad i sitt folks öden. År 535 återvänder de första 50 000 av Israels folk till sitt hemland. Daniel ber och fastar i tre veckor.
Under den tjugofjärde dagen i första månaden står han vid floden Tigris. Det är påsk, men Daniel ber och fastar när han borde fira med sitt folk. Det finns fyra anledningar till hans bedrövelse:
1. 50 000 judar har återvänt. Men många av de resterande vill inte lämna Babylonien. De har blivit assiliminerade där efter 70 år.
2. De som vänt tillbaka har börjat bygga upp Jerusalem igen, men entusiasmen har sjunkit och byggandet har stannat av.
3. Bland de 50 000 finns det stridigheter och tvister.
4. Det finns fiender som gör allt för att förhindra återuppyggandet av landet.
Efter tre veckor visar sig en vit gestalt som liknar en människa. Beskrivningen är inte helt olik den vision Johannes fick av Jesus i uppenbarelseboken. Men det kan även vara en ängel som visar sig.
Budskapet Daniel får är: ”Var inte rädd, Daniel. Ända sedan den dag du började söka efter insikt och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord blivit hörda”. (10:12)
Han får sedan en inblick i den andliga strid som pågår. Alla hans krafter försvinner, han klarar inte av att tala och han faller ner till marken.
Gestalten säger då: ”Var inte rädd, du högt älskade, allt skall gå väl. Var stark, var stark!”
Då fylls Daniel av frimodighet och kan återigen tala.
Ofta kan det kännas som att Gud är långt borta, att han inte hör när vi ropar till honom, men han hör, innan orden formats i vår mun. Och när tiden är inne svarar han. Inte sällan på sätt vi inte förväntar oss.
Kan du känna igen dig i att inte ha ork eller mod att agera eller tala?
Kan du minnas någon gång då du fått förvissning om Guds gränslösa kärlek till dig och att det gett dig all styrka och frimodighet som du behöver i situationen?
Denna vecka läser vi ur Daniels bok. Faktatexten och reflektionerna är skrivna av Sofie Siverman, insamlingsinformatör EFS kansli i Uppsala.