En kväll för några år sedan, var mitt hjärta oroligt och tungt. Som så många gånger förr snörde jag på mig löparskorna och stack iväg på en runda i skogen. Jag var besviken och arg på Gud, upplevde att han var tyst och långt borta.
Vanligtvis lyssnar jag på musik men denna gång tänkte jag med ett lite frustrerat leende att idag får det bli Bibeln. Något kanske jag kan få av andlig spis. Jag sprang iväg. När jag sprungit ett par km in i skogen halkar jag på en rot och faller handlöst. Hinner i rädsla tänka tanken att min man inte vet var jag är om jag skadar mig. Det var snart mörkt också.
Allt svartnar när jag far i backen.
Men jag vaknar till sekunden efter, tar några djupa andetag och borstar av knäna. Stoppar in hörlurarna och börjar springa och när ljudet kommer börjar jag gråta …
Detta är vad rösten läser