Fakta
Författare och tid: Äktheten runt Daniels bok är omtvistad. Detta på grund av att boken berättar om förutsägelser som äger rum långt efter hans levnadstid. Det gör att vissa tror att den uppkom under andra århundradet f.Kr. och att författaren lånade Daniels namn för att ge verket en större auktoritet. Men om man antar att det är möjligt att göra förutsägelser i profetior kan boken tas som den är: som en berättelse om Daniels egna liv och visioner som han skrev under sin levnadstid under 500-talet f.Kr.
Bakgrund: Sedan babylonierna besegrat Egypten i slaget vid Karkemish år 605 f.Kr, fördes en del av Jerusalems ledande skikt till Babylon. Bland dessa fanns Daniel och hans vänner Hananja, Mishael och Asarja. På grund av sin samhällsställning, intelligens och goda fysiska status valdes de ut för att tas omhand och få utbildning i syfte att assimilera dem i den babyloniska kulturen. De fick de babyloniska namnen Belteshassar, Shadrak, Meshak och Aved-Nego. Daniel kom att utmärka sig genom sin förmåga att tolka drömmar och syner och blev en framstående person vid det babyloniska hovet. Han var verksam som statsman och profet, först under de babyloniska härskarna Nebukadnessar och Belsassar, och därefter – sedan Persien besegrat Babylon – under den persiske kungen Darejaves.
De sex första kapitlen i boken innehåller berättelsen om Daniel och hans vänner och sträcker sig över en period av 70 år. De återstående kapitlen skildrar syner och utgör en sorts apokalyptisk litteratur. Där ställs de jordiska kungadömenas tillfälliga makt mot Guds eviga rike.
Nycklar
Daniels vishet: De ordinarie rådgivarna i Nebukadnessars hov lyckades inte redogöra för och tyda kungens drömmar. Detta var något som Daniel lyckades med flera gånger och vann på så vis Nebukadnessars och sedan även hans efterträdares förtroende. Eftersom Daniel var så skicklig på att tyda drömmar blev han utnämnd till rådgivare. Hans tjänst varade från Nebukadnessars tid fram till cirka 537 f.Kr.
Trofasthet mot Gud: Även om omgivningen dyrkade allehanda babyloniska gudar så avvek Daniel och hans vänner aldrig från sin tro eller sin tillit till Gud. Och Guds trofasthet visade sig om och om igen när han sände sina änglar för att rädda dem, både från brinnande ugnar och från hungriga lejon.
Av: Sofie Siverman, insamlingsinformatör EFS